Efter Bertil Vallien gick ut Konstfack hade han ingen tanke på att arbeta med glas. Han for till USA, blev prisad och berömd över en natt. Två år i USA fick räcka: en ny utmaning väntade. Glas. Men leran släppte Bertil inte. Under 1960- och 1970-talet tillhörde han en av förnyarna av keramikkonsten.

Ett av kraven för att börja i Åfors var att Bertil och Ulrica ville ha tillgång till en lokal där de kunde skapa i keramik. I brukets gamla måleri alldeles intill Lyckebyån inhyste de sin verkstad med inköpt brännugn.

Under hela 60-talet deltog Bertil i flera keramikutställningar - ofta med andra och i de flesta fall tillsammans med Ulrica. Att han tillhörde de ledande keramikkonstnärerna i Sverige vittnar de många pressklippen om. Hans keramik behöll samma frodiga och kraftfulla stil han utvecklat och förädlat sedan Konstfackstiden.

Under samma årtionde pågick debatten om vad som är konst eller konsthantverk som intensivast. Bertil tillhörde de som ivrigast förfäktade att glas och keramik visst kunde vara konst. Detta bevisade han på utställningen Nylera på Hantverket i Stockholm våren 1966.

Denna utställning blev den som tydligast markerade keramikens nya inriktning. Förutom Bertil deltog bland annat Ulrica, Lars Hellsten och Britt-Ingrid Persson. Bertil visade sina lackmålade skulpturer, varav en köptes in av Nationalmuseum.

Nylera uppmärksammades positivt av bland annat tidskriften Form och Dagens Nyheter. Forms Eugen Wrethom var imponerad: "…Han arbetar med djupa veckbildningar i vridande, sugande rytmer, bemålar gärna sitt stengods med fränt lysande plastlacker. Det är något obevekligt gränssprängande, en hänsynslös kraft över vad han gör."

- Lackfärgen var en ungdomlig protest mot dåtidens rådande stilideal: den sobra och urtråkiga Scandinavian Design. Vi som deltog på Nylera var Stig Lindbergs gamla Konstfackselever och vi hade ett gemensamt utryck, säger Bertil.

Göromålen på Åforsbruket tog alltmer av Bertils kraft. Han var under större delen av 70-talet inaktiv som keramiker. Men 1978 gjorde han comeback. Frukten av det intensiva arbetet i hemmet i Åfors visades i januari 1979 på Konsthantverkarna i Stockholm. Utställningen fick namnet "Farkoster" och det var just sådana som ställdes ut.

Borta var frodigheten. Istället var hans lergodsskulpturer enkla och råa. För Bertil blev "Farkoster" en vändpunkt i hans konstnärskap. Nu var det inte designern och problemlösaren Bertil Vallien som visades upp sig utan konstnären utan skyddsnät. Det var på denna utställning som publiken för första gången fick se en form som skulle göra Bertil Vallien riktigt världsberömd: båten.

- Det var ju keramiker jag var utbildad till men efterhand tog mina dubbla roller som formgivare och konstnär inom glaset all min tid. Men det är inte otänkbart att jag återupptar keramiken igen när jag trappat ned med glaset.

Ararat II, skulptur målad med lackfärg, 1966. Foto: Jan Tennek.










Klot, visad på Nylera 1966. Foto: Stig T Karlsson.

I Bertils och Ulricas verkstad i Åfors, 1960-tal.










Framtidsbygge II, stengods, 1979. Foto: Ola Terje.

Arbete i Bertils hemmaverkstad 1979. Foto: Ola Terje.