I Sverige förknippas Vallien med en del av Glasriket, varumärket KostaBoda eller mannen med båtarna. Åker man västerut är bilden en annan: för USA: s konstkännare är han en stor konstnär och celebritet. Till kunderna räknas bland annat Elton John och Bill Gates.

Sedan de två framgångsrika åren mellan 1961 och 1963 i Kalifornien har det alltid funnits en ömsesidig kärlek mellan konstpubliken i USA och Bertil Vallien. Han har numera minst två stora utställningar där varje år. Sedan starten på Åfors 1963 har det blivit över tjugo separatutställningar, främst i New York, Chicago och Seattle. Bertil har dessutom bjudits in som gästlärare och deltagare i workshops i bland annat Pilchucks studioglashytta och på olika universitet. 1999 och 2000 intervjuade jag honom om sin ställning i USA. Vid det första intervjutillfället berättade han om ett stort maskinglasbruk med studiodel som årligen anordnar en Glass Weekend i Millville, New Jersey. Dit kommer samlare, gallerister och en speciellt inbjuden konstnär. I juli 1999 fick Bertil Vallien äran att fungera som tema för hela sammankomsten. Förutom utställning, höll han föredrag och ledde en sandgjutning.

- När man kommer till sådant evenemang är man rätt naken. Du hamnar i en ny situation med nytt glas, andra medarbetare och verktyg. Men de är fantastiska på att ordna. Jag hade ett gäng på sju personer som servade vid gjutningen. Den attityden som finns i USA gillar jag, berättar Bertil.

Vad krävs för att utställning ska bli bra?

- Jag tycker det är väldigt viktigt att man har ett tema så att det inte blir för plottrigt. Utställningen måste hållas ihop av en grundidé som sedan kan varieras. Det är så bråkigt i dessa tider med mycket intryck från media och dyl. som pockar på ens ögon.

Vilken ställning har glaskonsten jämfört med den fria konsten i USA?

- Det är en gammal konflikt som även finns här- en slags fackindelning där glaset hamnar under konsthantverk och ses med en viss skepsis av de fria konstnärerna. Men glaset har haft en enorm renässans de senaste tio åren. Etablerade och fria konstnärer börjar arbeta med glas.

Hösten 2000 hade Bertil en utställning på Heller Gallery i New York, som kan betraktas som hans stamgalleri i USA. Han berättade också om en amerikansk samlare med ett märkligt förslag:

- En miljonär har gett mig uppdraget att göra två stycken båtar som ska innehålla hans och hans frus aska! Han sa till mig under en middag efter utställning: " Jag vill att min aska ska finnas i en av mina båtar. Du får göra precis vad du vill med den - färga den rosa…men jag vill att den ska vara synlig i båten samt att båtens innehåll ska reflektera mitt liv."

Först trodde Bertil inte det var sant. Men mannen var allvarlig och ville ha något annat än en vanlig gravsten. Skisser är gjorda och de tekniska problemen är lösta- hittills. Båtarna kommer att vara leveransklara i god tid innan döden infaller för beställaren.

- Han bygger ett museum och där ska de två stora ( 2 eller 3 meter ) båtarna hänga över ett granitblock bredvid varandra. Båtarna kommer att symbolisera resan. Jag tänker mig att de ska ha fragment över historien bakåt - väldigt rustikt och ärrade. Fören kommer vara ren och klar så att det känns att de är på väg genom minnenas ocean och in i framtidens okända.

Askan ska förvaras i ett hålrum under båten. Av askan som inte ryms är planen att använda den som flussmedel i en glassmälta. Kanske till Chateau champagneglas för gravölet? Nytta och ritual i harmonisk samklang.

Inbjudningskort från Bertils första utställning på Ryder Gallery i Los Angeles 1962.

Andra utställningen på Ryder 1963.

Vernissagekort från 1966. Utställning på Bonniers i New York.

Ett hopp fram i tiden: retrospektiv utställning på Heller Gallery i New York 1999.