"Det största jag har gjort som konstnär!" sa Bertil Vallien när han fick uppdraget att göra ett altarskåp till Växjö domkyrka. Han sammanlänkade sin sökande personlighet med en strävan efter att förandliga sin konst genom att kapsla in ljus tillsammans med symboler.

Domkyrkan i Växjö kan knappast beskyllas för förhastade beslut. I nästan tio år pågick tävlingen om ett nytt altarskåp. Temat har under dessa år varit "livsvandringen från mörker till ljuset". Cirka hundra konstnärer har lagt sina pannor i djupa veck och sedan lämnat in förslag, somliga säkert bra, andra orimliga såväl stilmässigt som ekonomiskt. Det är många faktorer som ska samspela om ett förslag ens ska överleva första ronden.

Att göra en utsmyckning i en kyrka är en krävande uppgift. Speciellt ett altarskåp, eftersom det står i blickfånget och bildar kyrkans centrala punkt. Som konstnär måste man beakta den kristna symboliken, kyrkans arkitektur och historia. Inget i en kyrka ska andas futtighet och löje. Den står för kraft, allvar, djup och glädje.

När tävlingen gick in på upploppet 1998 återstod två kandidater: Monica Backström från Boda glasbruk och Bertil Vallien från Åfors glasbruk. De båda är visserligen inga noviser när det gäller offentlig utsmyckning, kyrkor inkluderat. Backström har gjort ett fönster för Påskallaviks kyrka och Valliens sandgjutna kors och dopfuntar finns både i Höör, Linköping och Uppsala.

I maj 1999 meddelades det från de ansvariga för altarskåpsutsmyckningen att Bertil Vallien hade fått uppdraget. Tre år senare stod skåpet färdigt - ett skimrande mästerverk som på ett perfekt sätt fångar tema om vandringen från mörker till ljus.

Skåpet är en monumental skapelse med en höjd på 5,5 meter. Dörrarna är fyra meter höga och varje dörr har sex mindre blå glashuvuden innefattade. Huvudena representerar de tolv apostlarna. När skåpet är stängt framträder en karg och sträng rektangulär form. Ytan är gråbronsfärgad och gjord med en blandning av vax och harts. Skåpets överdel domineras av ett sandgjutet Kristushuvud och törnekrona i form av metallgrenar.

När dörrarna öppnas träder betraktaren in i ljusets värld. Ett stort omfamnande kors byggt av stora sandgjutna glasblock bildar skåpets centrala punkt. Dörrarnas baksida är guldfärgade, en symbol för evigheten. Nedre delen av dörrarna är perforerade av hål som bildar ett rutmönster. Hålen ska vara mänskligheten. Den triangelformade väggen som korset delar av är målade i rött och orange. I korsets överdel är bakgrundsfärgen himmelsblå.

Bredvid korsets båda sidor återfinns blå plattor som vid en närmare granskning visar sig vara sexton sandgjutna glasblock i koboltblått. De är stiliserade motiv och berättar skeden från det gamla och nya testamentet: Adam och Eva, Ormen frestar och bedrar, Arken, Jakobs stege, Mose strålar, Kung David, Höga visan - sångernas sång, Job på askhögen, Maria med barnet, Heliga tre konungar, Kommersen ut ur templet, Bergspredikan, Den barmhärtige samariten, Johannes Döparens huvud, Maria Magdalena och Fem bröd och två fiskar.

Korset vilar på ett stort huvud. Glasblocken i korsets nedre del är mörkare liksom väggens bakgrundsfärg. Kring det stora huvudet är färgen svart för att sedan bli till eldsflammorna från helvetet. Glasblocken i korsets övre del är genomskinliga och i korsmitten finns en cirkelformad mandorla "Rex gloriae" i klarglas. Går man bakom skåpet finns det en del symboler, bland annat de teologiska dygdernas: Tron (korset), Hoppet (ankaret) och Kärleken (hjärtat). Dessutom framträder de sexton blocken i en annan mer expressiv dager.

Gunnar Lindqvist, författare till Vallienbiografin, är,liksom jag, lyrisk över altarskåpet och han anser att det är en fortsättning på Bertils strävan att isolera det andliga ljuset i glaset. Lindqvist avslutar sin text i boken om altarskåpet "Fiat Lux - ljus bliv till":

" Det är en strävan efter det heliga ljuset, ett ljus som är starkt för människan, som altarskåpet i Växjö domkyrka framstår som ett nyskapande mästerverk. Med medeltidens syn på ljuset från Gud har Bertil Valliens moderna sätt att arbeta paradoxalt nog blivit grunden till konstverk med medeltidens drömmar om det paradisiska ljuset som ledstjärna."

1998, när tävlingen fortfarande pågick, fick Bertil berätta för mig om altarskåpet, sina känslor om kyrkan och dess budskap, andlighet och döden:

Vilka tankar ligger till grund för ditt altarskåp?

- Det första stora bekymret i domkyrkan är Brazdas färgade fönster som finns i fonden. Sedan är det rummet i sin helhet med altaret. Jag försökte angripa problemet mycket utifrån arkitektoniska principer genom att göra en form som förstärker rummet och inte heller blir en alltför klumpig form -utan en nätt form i kyrkorummet.
Den är gjord så att när altarskåpsdörren är stängd - jag tycker att det här med att öppna och stänga är roligt, och det hoppas jag också prästerna ska tycka. Jag tycker att de ska öppna och stänga det här skåpet. Det är en väldigt bra konstruktion på dörrarna nämligen. De är fyra meter höga. Jag föreställer mig att det ska bli roligt som präst att framför församlingen öppna skåpet.

- När det är slutet är det mörkt, dystert och ruvar på en hemlighet. När man öppnar det så strålar det av guld, rött och orange. Just känslan när skåpet öppnas är central och det ska verkligen poängteras att det är något som öppnas - att det är himlen som öppnar sig och någonting nytt som händer. Det är grundtanken med skåpet som arkitektur kan man säga - som en upplevelse av formen i rummet.

Vad betyder en kyrka för dig?

- Jag bekänner mig inte som aktivt kristen, men det är man nog ändå om man är född i Sverige och speciellt eftersom jag är född i ett frireligiöst hem. Hela vår historia och vår moral är baserad på det kristna budskapet.
Men annars tycker jag kyrkan är en av de få fristäderna i samhället. Jag grips av andakt och tar av mig mössan.

- Det är budskapet och det kyrkan står för; himlen på jorden, men också den respekt byggnaden inger, samt de människor som sökt sig hit. Många är där av någon speciell anledning som har med livet att göra. De söker lugn och tröst. En annan del är att kyrkobyggnaden inte förändras. Om man gör en utsmyckning i en bank eller ett universitet, så vet man att om fem år har de ställt dit en datamaskin, en kopiator eller ett blomsterarrangemang. I kyrkan tar folk till sig vad som finns i rummet.

Vad är andlighet för dig?

- Andlighet, vad är det? Det är att ha kontakt och tro på någonting som inte är rationellt. Att hitta värden i livet som inte går att förklara. En förtröstan på att det finns liv efter detta. Jag tror att det finns känslor och känslostämningar som inte kan kontrolleras rationellt. Andligheten kan gestaltas genom att lyssna på musik. Där kan man hitta värden och känna kontakt med sig själv eller med andra världar. Eller om man ser på konst, funderar man över vilken mekanism som får en människa att leva och tänka. Var kärleken och förälskelsen kommer in i livet.

Lindrar konst människans lidande?

- Musik tycker jag är det underbaraste mediet. Den är den mest fantastiska kommunikationsform och konstform som finns, därför den är så abstrakt. Där accepterar vi att den inte föreställer någonting annat än det som uppstår i ens huvud och hjärta. Det tycker jag är så fint med musik. Och det är klart: jag kan bli inspirerad och glad och få lust att arbeta av musik. Jag blir glad av den, över stämningen i harmonin eller upprörd av det.
Det tror jag bra teater, konst och film också ger. Den ger en kännedom och belyser frågor man har funderat på. Jag tror att det är konstens väsen; att ge upplevelser som man inte har haft tidigare.

Hur ser du på döden?

- Jag är livrädd för döden. I den mån jag funderar på den. Det gör man ju äldre man blir eller när man kommer i kontakt med den, så tycker jag att den är skrämmande. Annars skulle jag ljuga om jag sa något annat. Den är absolut obönhörlig. Att det bara tar slut. Är det så??

Skisser till glasblocken till altarskåpet. Scener ur Gamla Testamentet. Foto: Hans Runesson.

Bertil skissar. Foto: Hans Runesson.

Bertil tillsammans med Åke Edvardsson vid gjutning av ett av glasblocken. Foto: Hans Runesson.

Altarskåpet på plats i Växjö domkyrka. Foto: Tord Lund.

Närbild av altarskåpet. Foto: Anders Qvarnström.

Baksidan av altarskåpet. Foto: Anders Qvarnström.














Altarskåpet med stängda dörrar. Foto: Anders Qvarnström.

Bertil med hans assistent Per Gunnar Johansson. Foto: Hans Runesson.