När Bertil Vallien anställdes på Åfors glasbruk 1963 stod den svenska glasindustrin mellan två förhållningssätt: servisglas i mängder eller konstglas. I Åfors rådde vid den här tiden det förstnämnda.

Den tekniskt intresserade Bertil fick som huvuduppgift att designa funktionellt och prisbilligt vardagsglas. Konstnären fick träda tillbaka till förmån för problemlösaren.

Redan från starten i Åfors klargjorde Bertil Vallien sina två väsenskilda roller på bruket: formgivare och konstnär. I boken i Glasrike från 1979 berättar han för Bertil Palmqvist:

" Jag upplever nästan att jag delar mig i två yrken. Dels som formgivare av bruksföremål med en bra och funktionell form, där jag måste ta hänsyn till massproduktionens begränsningar. Dels som konstnär där jag utan krav kan jobba helt efter egna intentioner."

Åfors glasbruks dåvarande direktör Erik Åfors anställde Bertil Vallien med ett sex-månaderskontrakt. Direktör Åfors åsikter om konstnärer var, åtminstone då, krasst präglade. "De kostade pengar" och deras produkter måste generera pengar.

Gunnar Lindqvist anser i sin Bertil Vallien-biografi att Bertil har klarat dessa roller galant. Beviset på hans framgång fick han 1981 då han tilldelades en utmärkelse av "Japan Interior Design" som den mest inflytelserika formgivaren på sitt område under åren 1961-1981. Bertil tillhör en av de få konstnärer som framgångsrikt växlat mellan dessa båda roller.

Bertil Valliens inställning till formgivarerollen har också en viktig orsak i att han är anställd av en industri, med anställda som måste sysselsättas. Vallien är underordnad i ett kollektiv där man inte har råd att vara en snobb som formger saker för ett fåtal. Glasbrukets överlevnad hänger på produkter med ett rimligt pris, en bra form samt fyller en funktion. Det är de stora serierna som säljer i mängder som betalar Bertils konstnärsproduktion. Under hela hans karriär har han verkat under dessa premisser.

Han tjuvstarade som formgivare redan 1960. Då var Bertil på praktik i Åfors och passade på att rita servisen Roulette, socker och saltströare och två gröna flaskor. Något som annars dominerade Bertil Valliens 60-tal som formgivare var serviserna, en viktig beståndsdel i glasbrukens repertoar. Minst en kollektion per år av honom kom ut på marknaden. Tre av dem, Dragon (1964), Husar (1965) och Picnic (1967) blev stora succéer.

De har en stram hållning med tilltagna raka kupor med relativ tjock glasvägg. Dessa karaktärsdrag delas av alla hans sextiotalsserviser. Bertil ritade dem som en reaktion mot den sköra och tunna 50-talsstilen. De bär namn som anknyter till militärtermer: Basun (1963), Visir (1966), Tundra (1967), Fregatt (1968) och Drabant (1968). Eller så döptes de efter glada festbudskap: Baccus (1966), Picnic, Bistro (1968) och Gutår (1969). Namnen är talande då formen på serviserna är motsägesfull. Den är kraftfull, manlig och karg men också lekfull och lätt.

Förutom tolv serviser ritade Bertil en mängd bruksföremål, varav en serie i blått glas förtjänar att uppmärksammas. I serien ingick burkar med lock, bonbonjärer med avtagbar korkbotten, flaskor, vaser och skålar. Vad som är påtagligt för denna serie är dels den vackra blåa nyansen och dels den organiska formen. Det parallella arbetet med keramik gör sig tydligt påmint, inte minst i burkarna med lock. Med sina påklipp liknar de vågmönster som han använde i sina unika keramikskulpturer.

Något som Bertil Vallien utvecklade som konstnär var blästringstekniken. Genom att låta trögflytande lim rinna mot glasämnet från en pinne kunde han mera direkt styra de mönster han önskade. Tekniken användes även på en del serietillverkade produkter som skålar och flaskor.

Bertils 60-tal som formgivare genererade en hel del intäkter till glasbruket samt ett pärlband av funktionella och fantasifulla bruksföremål som fungerade som ett stort gästabud över hela 60-talets optimistiska yra. Det finns en lätthet och otvungenhet i Bertil Valliens 60-talsglas. Allt verkar ha kommit ur ett lättflytande och snabbt arbetande fantasiflöde. Samtidigt är hans serviser och bruksglas vid den här tiden kraftfulla och pampiga.

Glas och keramik var inte de enda materialen som Bertil arbetade med på 60-talet. Erik Höglund på Boda glasbruk skördade stora framgångar med smide och trä i Bodas namn. Eftersom Åfors och Boda tillsammans med Kosta tillhörde samma koncern anlitades Bertil Vallien att rita smides- och träprodukter. Boda Smide fick tillskott till sin kollektion med rustika ljusstakar och kronor. Även en del unika pjäser tillverkades, bland annat stora skålar.

Bertil Valliens första produkt i Åfors: Socker och salt, 1960.










Dragon, 1964.










Stilleben av blått glas, 1965.









Husar, 1965.

BV 42 och BV 40, blästrade, 1964.

Baccus, 1966.

Smidesljustake med Ikarosmotiv.