På Konstfack mötte han kärleken. Men hon hade redan en annan. På en fest slog Bertil till. Han söp sin rival under bordet och sedan dansade han och Ulrica till Wildcat Blues hela natten.

Motsatser attraherar varandra sägs det och i Bertil och Ulricas fall stämmer det ganska väl. Ulrica Hydman, bördig från Åkersberga i norra Stockholm, gick också på keramikfacket. Hon föddes också samma år som Bertil och växte upp i en konstnärligt intresserad familj präglad av värme. Bertils uppväxt var mer kärv och konfliktfylld. Från början gillade inte alls Ulrica honom:
- Jag tyckte han var stroppig, sa hon 1998 till journalisten Göte Fridner.
Året var 1957. Bertil gjorde lumpen på K4 och till kavalleriet tillhörde förutom häst även ridbyxor, läderstövlar och piska. De två förstnämnda persedlarna bar han då Ulrica fick syn på honom på Konstfack.

Men kära blev de. Riktigt kära. De blev ett par under studietiden. Men ingen kärlekshistoria är komplett utan prövningar. En lättsam variant inträffade 1959. På en utflykt fattade en annan kille tycke för Ulrica. Kvällen bjöd på fest och där berättade han tydligt om sina färdigheter i att dyka. Morgonen därpå krängde en bakfull och stursk Bertil på sig den otympliga dykarutrustningen för att ge svar på tal. Med en våghalsig promenad under isen i Sandhamn föll Ulrica till föga. De tillbringade sin praktik hos keramikerparet Arne och Tulla Ranslet på Bornholm sommaren 1960. Följande år åkte hon dit ensam. Bertil for till USA med båten Gripsholm. Det tog några månader innan saknaden efter Ulrica kröp sig på. Han började skriva kärleksbrev och efter fem månader i USA reste Ulrica dit. Tillsammans gjorde de resor till Mexico och Guatemala med sparpengar från förtjänster från hans keramik och hennes extrajobb som sömmerska.

När de kom tillbaka till Sverige igen 1963 var de definitivt ett par. I det lilla samhället Åfors var man dock inte helt positivt inställda till nykomlingarna. Byborna tyckte att Bertil och Ulrica levde i synd. Ett bevis på deras synsätt tilldrog sig hemma hos familjen Åfors. Ulrica berättade för Göte Fridner:
- En gång skulle vi övernatta hos disponentfamiljen Åfors. Jag fick ligga i jungfrukammaren och Bertil i gästrummet. Fru Greta Åfors tyckte att vi inte kunde ligga i samma rum, än mindre i samma säng.

I september 1963 gifte de sig i hast. Bröllopet blev borgerligt och deras två vittnen hann inte alls med i svängarna. De missade akten då de var och kammade sig. Bröllopsresan gick till Öland där det äkta paret bland annat tältade på Ölands södra udde. Ett hem hade de redan ordnat då de köpt Bromsastugan för 10000 kr av disponenten. Stugan var Åfors äldsta men också risigaste hus. Deras hem blev så småningom både renoverat och utbyggt. Familjen utökades då Bertil och Ulrica 1965 blev föräldrar till Hampus. Två år senare anlände Mattias och 1969 föddes Markus. Mattias drunknade tragiskt i dammen ett och ett halvt år gammal.

Över fyrtio år har gått sedan Bertil och Ulrica möttes för första gången. De bor kvar i samma hus och på samma plats som präglat deras liv, Åfors. Tre ställen till har det blivit under årens lopp: två sommarstugor i Drag och i Stockholms skärgård och en lägenhet i Stockholm. När de vill fjärma sig från omgivningen tar de segelbåten. Sönerna är nu vuxna och har egna barn. Markus bor i skogen utanför Åfors och driver en egen firma. Storebror Hampus är advokat bosatt i Stockholm.
Varför föll Bertil för Ulrica? Den frågan fick han för drygt tio år sedan av Annie Björck:
- Hon är väldigt attraktiv, söt och spännande. Hon är härligt direkt, rättfram och så gör hon motstånd. I alla år har vi varit varandras bästa och hårdaste kritiker. Vi lever i en kreativ spänning. Vi tänder varandra i jobbet, stimulerar…

Jag känner dem båda eftersom jag har jobbat på Åfors glasbruk i nio år. Visst är de varandras motsatser. Bertil är mer introvert, funderar mycket och formulerar sig väl. Med Ulrica får man räkna med snabba repliker och ibland verbala rallarsvingar. Men de är båda två starka personligheter med humor och värme. De bryr sig om människor, tar ansvar för sina roller på bruket och de är två briljanta konstnärer.

Dykning i Sandhamn, 1959.

Bertil på Bornholm, 1960.

Bröllopsbilden från 1963.

Hemma i Bromsastugan. Foto: Ola Terje.

En annorlunda segelbåt...

...Med avtagbar roddbåt!