Strax före tolv den 20 augusti 1968 inträffade något historiskt någonstans i skogen norr om Kosta. Sveriges första varmluftballong gjorde då sin jungfrufärd! Åfors raket och ballongklubb hade ännu en gång lyckats göra sig påminda om sin existens.

Den 30-årige Bertil Vallien, konstnär på Åfors glasbruk delade den minimala korgen med ballongens konstruktör, Donald Piccard, legend inom ballongflygning från Kalifornien. Störtkrukorna var på och herr Piccard skruvade på gasreglaget. Den 20 meter höga Emilie med registreringsnumret SE-ZZA lyfte till väders!

Nere på marken väntade klubbens övriga medlemmar otåligt för deras tur. Övriga åskådare spejade lite oroligt mot den gula pumpan. Med en stighastighet på åtta meter i sekunden var Vallien och Piccard snart uppe bland trätopparna. Emilie kan bara styras uppåt och neråt. Ner går ballongen om man öppnar en ventil högst upp i nylonväven med hjälp av ett rep i korgen. För sidledsförflyttningar är man hänvisad åt vädrets makter. En uppstigning kräver omfattande kunskaper i meteorologi. Plötsligt är Emilie väl nära trädtopparna och sekunden efter har den förankrat sig i toppen på en ek. Men Donald Piccard vet vad han gör: han ska lära Bertil Vallien en ballongpilots alla tricks. Mycket vant landar de en stund senare mitt på en mindre väg.

Inte många vet det; Bertil Vallien var 1957 både antagen till Konstfack och stridspilotsutbildning. Hästar och musik var andra intressen som lockade. Nu vet vi ju alla att konstens lockelse var störst för Vallien. Han stack till USA några år innan han och Ulrica rotade sig i lilla Åfors för att börja sina gärningar med glas och keramik. Det lilla samhället behövde livas upp tyckte de. Med likasinnade kollegor på Boda och Kosta bildade de 1963 föreningen Åfors raket och ballongklubb - lite i protest mot dåtidens ivriga vilja att bilda ett sällskap. Bertil Vallien och ädelmetallssmeden Per Arne Lundahl från Växjö var föreningens informella ledare. De andra var bland annat Ulrica, Erik Höglund, Monica Backström, Göran och Ann Wärff och fotografen Ola Terje. Allt som allt, 20 medlemmar.

Bertils intresse för luftens element fick ny fart. Året efter sände klubben upp ballongen Spirit of Eriksmåla, ett hemmabygge av eldsäkert papper och ståltråd. Den tre kubikmeter stora farkosten medförde glas, keramik och foton och försvann spårlöst. Men Åfors raket och ballongklubb var först och främst ett sällskap för fest och galna upptåg. De gjöt glas i snö, gav ut en pornografisk almanacka kallad Vet hut! och sköt upp större raketer i Åforsdammen. De spädde på mytskapandet om det kreativa och dynamiska Glasriket. Många människor vallfärdade till bruken för att uppleva den vilda yran och handla glas.
- Från början var det inte tänkt att vi skulle syssla med raketer och ballonger. Vi bildade klubben därför vi ville träffas och ha trevligt, säger Bertil Vallien.

Ballongverksamheten växte dock och blev alltmer seriös. Hela 25 uppskjutningar gjordes åren 1963-68 med små obemannade ballonger. Under en resa i samband med en utställning i Australien 1968 flög Bertil ballong för första gången. Han fann den trippen så angenäm att han tog en avstickare till Los Angeles för att på inrådan från den australiensiske ballongfararen träffa Donald Piccard. Väl framme beställde han en ballong som skulle levereras till Sverige om tre-fyra månader. Priset var 20 000 kronor.

Åfors raket och ballongklubb beslutade att köpa ballongen. Medlemmarna satsade 250 kr var och resten lånade de på bank. Lånet betalades senare med intäkter från en auktion med medlemmarnas konst i Transjö Folkets hus. Piccard styrde kosan med Emilie över Atlanten och ställde sin kunskap till förfogande under några veckor innan det var dags för dagen U, uppstigning. Svenska luftfartsverket kunde inte ge honom tillstånd att landa i Sverige, därför fick Piccard landa i Danmark och sedan frakta ballongen med bil till Åfors. Ballongflygning var då nästan bortglömt i Sverige. Luftfartsverket hade inga bestämmelser för sådan verksamhet. Därför fick de konsultera Åforsklubben för att utarbeta regler.

Den tredje varmluftsballongen i Europa var nu på svensk mark för första gången. Emilie rymde 1600 kubikmeter luft och kunde ta en last på 450 kg. Korgen i rotting var så pass låg att man var tvungen att bära hjälm för att klara landningen helskinnad. Ballongtyget var 16 meter i diameter och gjort i ett brandsäkert material. Till det 20 000 kronorna tillkom 5000 kr i andra utgifter som gasol och brännare. Driftkostnaden var 1968 12 kr i timmen. Donald Piccard blev betänksam när han såg den småländska skogen och lär ha yttrat följande:
- Om er ballong finns kvar om två år, är ni världens duktigaste aeronauter!

Emilies första uppstigning väckte stor uppmärksamhet i medierna då TV och rikstidningarna rapporterade från händelsen. Donald Piccards uppgift var att utbilda Bertil Vallien och Per Arne Lundahl till piloter. De skulle i sin tur utbilda övriga medlemmar. Åfors raket och ballongklubb fortsatte flyga under 70-talet men med alltmer större mellanrum. Numera finns Emilie hemma hos Per Arne Lundahl i Växjö. Den gjorde comeback sommaren 2001 på Åfors 125-årsjubileumsfest. Ballongtyget var fyllt men Emilie fick stanna kvar på marken.

Klubbens medlemmar hjälps åt att få ut ballongen ur Bertils Volvo Duett. Foto: Ola Terje.









Fr. vänster: Björn Ramél, Erik Höglund och Bertil. Foto: Ola Terje

I luften! Foto: Ola Terje

Ballongkorgarna var små på den tiden. Foto: Ola Terje

På bilden återfinns bland annat Rolf Sinnemark, Göran Wärff, Ann Wärff, Per-Arne Lundahl. Foto: Ola Terje, juni 1969.

Åfors ballong och raketklubb väckte uppmärksamhet. Sveriges Television kom till Åfors hösten 1965.

Sveriges första varmluftsballong förevigades på vykort.